Invägning

Gårdagens vägning av killarna gav följande resultat:

Fender 806 g
Rockall 443 g
Léon 424 g
Nixon 586 g
Liten beige 229 g
Italien 240 g

Homestyling och flockbyte

Som nedan nämnt, har råttorna fått flytta idag. Tidigare bestod råttflock nummer ett av Fender, Rockall, Léon och Nixon och råttflock två av de två små, "Liten beige" och Italien. På grund av råttornas inbördes diskussioner och meningsskiljaktigheter (bråk och kiv med andra ord) i flock ett har Rockall, en väldigt lugn och stabil kille som bör gå bra ihop med småkillarna, fått flytta ihop med de små. I samband med flytten passade vi på att bygga om råttornas burar, här följer lite före- och efterbilder på burarna:
Bilden ovan är på gammelgubbarnas bur (flock 1). Nedan en bur på småkillarnas fd. bur. Vid bytet av flock för Rockall monterade vi av Jennyburen från gammelgubbarnas bur som tidigare fungerat som en slags terassvåning för herrarna. Istället fick de överdelen till småkillarnas bur så de har någon slags utkikspost (vi har upptäckt att Léon är särskilt förtjust i övervåningen som har noshål och allt). Lillkillarna fick således Jennyburen till sitt förfogande och slutresultatet blev såhär:En liten insiktsvy över nedanvåningen nedan, vi har lagt ut heltäckningsmatta på golvet för att underlätta för gammelfender och det fungerar bra:Småråttornas bur ser numera ut såhär:

Hooded friends i nya hoods

Nu har de små plus Rockall fått flytta in i Jennyburen och såhär trevligt har de små i ett av rören:

Gammelråtta och vitaminer

Min lille Fender börjar visa mer och mer tecken på ålderdom, han har allt svårare att ta sig fram och det skär i hjärtat att se att han har viljan men inte förutsättningarna för att springa omkring som förr. Igår fick Fender sitta uppe i soffan, invirad i en filt för att hålla värmen, och det var som om något i Fender vaknade till, han började "jogga omkring" inne i filten, bonade och puffade, hela Fender vaknade till liv. Men när vi satte in honom i buren igen blev han som förr, trött, hängig och halvt apatisk. Det får bli fler soffvistelser för Fenderiet.

Fenders ålderdom blir extra märkbar i kontrast med de två smås eviga energi, så fort jag kommer fram till deras bur (eller bara in i rummet) sitter "Liten beige" på vakt på stegen under burdörren. Fortfarande håller trenden i sig att Italien är lite mer försiktig till en början och det är "Liten beige" som tar första steget ur buren, men när Italien väl kommer upp skall alla utrymmen utforskas och han studsar fram som min gamle vän Hoppetossen gjorde.

Jag har, i min rädsla för att Fender ska bli sämre, köpt hem en massa vitaminer som kanske kan underlätta för gammelgubben. Jag har tidigare gett honom honungsvatten när han varit röd om nosen men nu ska han (och givetvis resten av råttisarna) få dagliga doser av vitaminer.

Som ni ser har jag hela början av alfabetet i vitaminform och jag satsade dessutom på C-vitamin i tablettform, vilket inte var någon vidare hit. Fender fick agera försökskanin och fick en halv tablett som han gladeligen mumsade i sig, men när jag därefter skulle ge honom vatten så hade Fender svårt att svälja. Jag har haft min beskärda del av råttor som har satt i halsen (då tillämpar jag rulltårtetricket) så tabletterna låter jag bli.
I zoobutiken fann jag också smådjursschampoo och Rodvitol, multivitaminer för smågnagare (som till och med har en råtta på omslaget!). Igår fick råttisarna Rodvitol i sitt dricksvatten, något som var mycket populärt hos de små. Jag har tänkt ge råttorna Rodvitol varannan dag i dricksvattnet och varannan dag får de alfabetsvitaminerna (jag vet inte ännu om jag vågar blanda dem i dricksvattnet, och vilka mängder jag ska ha, men vet ni så får ni gärna lämna en kommentar).

Designen klar

Nu har jag fått någolunda stil på sidan och vad passar då inte bättre än en kort presentation av mina pälskillar? Först ut, och äldst i flocken, är min Fender (även kallad Nutte, Pender, Nalle):

Fender (ja, namnet anspelar till båtfendrar, men det är just så han ser ut, en vit boll med en tamp;) köpte jag från ett zoo här uppe i Göteborg tillsammans med råttänglarna Hoppetossen och Kassler i april 2005. Något exakt födelsedatum fick jag inte, men gissningsvis är Fender född någon gång under mars månad 2005, vilket gör honom till två år och 4 månader gammal. Fender har varit fram till skrivande läge en pigg och ganska frisk råtta (om än något överviktig). Han har och har haft problem med bronkiterna (rosslar och är känslig för damm men tyst som en mus när vetrinären ska kika på honom). Nu har åldern tagit ut sin rätt och Fender har fått svårt att röra på bakbenen och man ser honom sällan uppe på de högre burplanen. Dock tror jag att Fender lever ett gott gammelråtteliv, vi har inrett buren efter hans behov och på nedre plan har han allt han behöver (pensionärsjusterad vattenflaska, låga matskålar, sitt hus med hans fleecepläd och en låg och lång ramp upp till mellanplanet). Dessutom har han Nixon som sällskap och sovkudde i huset så gammelgubben har nog det bra. Vi funderar på att lägga in en heltäckningsmatta till Fender på nedre våningen så att han får bättre grepp med baktassarna och träning av baktassemusklerna.

Nog om burens inredning, tillbaka till Fender. Fender är en pew (albino) med nuvarande matchvikt på ca 800 g (förra vägningen var för en månad sedan och då låg han på 806 g). En stor kille alltså, som fortfarande är blixtsnabb när det gäller mat (han har sina matrutiner, när matskålarna tas ut sitter han fint och väntar medan jag diskar skålarna och fyller på nya frön så att han blir först på maten då jag sätter in skålarna i buren igen). Passar inte maten är Fender den förste med att påpeka detta (han kissar i matskålen och ger mig sedan en sån där "mamma-någon-har-kissat-i-min-mat-kan-jag-få-ny?-blick" som jag går på varenda gång). Min fine Fender är bästis med Nixon och de håller ihop i vått och torrt :)
Nästa kille ut är Rockall (jag går efter ålder), han är född i oktober 2006 och kommer från Langs råttor i Kristianstad. Rockall är en riktig puss- och gosråtta och har färgen/teckningen silver black european berkshire. När jag hämtade Rockall julen 2006 fick jag även träffa Rockalls föräldrar, mor- och farföräldrar och hans syskon vilket var mycket intressant och givande. Rockall är en liten kille, dagens vägning visade på 450 gram (hans viktökning är dock nästan linjär, så förhoppningsvis är han bara "sen" med att bli fullvuxen. Rockall gillar att softa i "fångst" (IKEA-pryl) och ligga i myshög tillsammans med Léon och Nixon.

Léon, råttflockens ende dumbo, är också en liten herre på nuvarande 433 gram, född en vecka efter Rockall. Jag hämtade lille Léon uppe i Stockholm hos Verra strax efter det att jag hämtade Rockall, och de "två små grå" blev snabbt vänner. Léon är silver black irish missmarked (han har en liten vit "raggarsträng" på magen ;) Léon är burens Tarzan, han hoppar och klättrar som en galning och var till en början flockens lille pipis. Nu har han dock lugnat ner sig med pipandet, men han är fortfarande den som piper mest i flocken. Då och då tillåter Léon att man får hålla honom och klia honom bakom öronen, men oftast är han på väg någonstans och har så mycket att utforska och genomnosa att han helt enkelt inte har tid för kel. Däremot tittar han gärna in till Fender på nedervåningen då och då och låter sig bli putsad, och är Fender inte inne i sitt hus är Léon inte sen med att dra ut Fenders filt ur huset. Jag har ingen aning om varför han gör så, men det kan vara en markering eller bara ett brinnande städbehov ;)

Nixon är en karaktärsfull silver fawn som kommer från Fantasy Rat Ranch i Uddevalla. Han är yngst av de små (numera gruppen av råttor i size medium efter nytillskotten, se nedan) men ändå störst viktmässigt (vågen visade 593 gram idag). Nixon föddes i början av november 2006 och har vuxit konstant sedan dess (utan att bli fet, han blir bara större på alla håll och kanter). Nixon har en underbar färg och är en råtta av utställningsmaterial. Han har alltid varit en dominant kille (det var inte så lätt för honom när han var en liten sexveckorsbebis som skulle välta Fender) och tyvärr är det ofta han som är inblandad när det är pip och kiv i råttburen. För att få Nixon till en mer balanserad råtta (förhoppningsvis har han bara något tonårsryck nu) har jag schemalagt en halvtimmes keltid med Nixon varje dag. Han är lite stirrig, på sin vakt till en början när man tar upp honom, men väldigt kelen när han väl fått ro i famnen. Som sagt är Nixon bästis med Fender och han tillbringar allt mer tid nere på nedanvåningen i Fenders hus.

Att just Nixon och Fender står varandra så nära beror nog på att Nixon placerades väldigt tidigt i storburen tillsammans med Fender, innan de "små grå" flyttade in. Nixons tidiga inflytt berodde på att Fenders bror och livskamrat Kassler dog ifrån honom och vi var livrädda för att Fender skulle sympatidö. Allt gick bra, Fender tog till sig den lille beige av hela sitt hjärta och idag är de som sagt bästa vänner.

Och nu till småkillarna... För en vecka sedan hämtade jag en liten silver fawn hooded kille från Henriett i Helsingborg och en liten Italien (hans teckning/färg fortfarande inte riktigt bestämd) från Mossblommans råttuppfödning. Småkillarna passar väldigt bra tillsammans och är minst sagt väldigt pigga och nyfikna. En liten presentation av var och dem:

"Liten beige", som han fortfarande kallas (än så länge odöpt men han får snart ett riktigt namn), är en intiativtagande liten kille som är väldigt nyfiken. När jag öppnar småkillarnas bur är Liten beige den första att komma upp (ofta står han på stegen under burdörren). Liten beige är också en väldigt kelen kille, när han har fått utforskat sitt så kryper han gärna upp till mig och blir kliad mellan öronen.

Italien (också han har inte ännu fått sitt "riktiga" namn) kommer från Mossblommans råttuppfödning i Falkenberg och är en väldigt sprallig kille med mycket energi i tassarna. Han är lite blygare när det gäller att komma upp ur råttburen, men när han väl är uppe så finns det inget som kan stoppa honom från att utforska (inte ens jag, Italien är väldigt, väldigt snabb). Den lille killen är också en stor atlet beträffande långa hopp, inga avstånd är för korta för lille Italien :)

Ja, det var en liten presentation av mina sex pälskillar som min blogg kommer att handla om. Snart kommer mer uppdaterad information om de två småkillarna, när jag har hunnit lära känna dem bättre, och givetvis många fler bilder!

Råttorna filmdebuterar!

Nixon, Fender och Léon presenterar stolt sin kortfilm "The passion of corn - A tribute to majs" ;)

Nystartad blogg

Välkommen till Days of our rats, en nystartad blogg tillägnad mina sex pälskillar. Huvudanledningen till att jag lägger upp den här bloggen är dels att jag vill dela med mig av mina råttors vardag, få respons och gensvar från andra råttintresserade och dels för att det är fruktansvärt kul att få visa upp sina råttkillar för alla de som är intresserade. I skrivande stund sitter mina pälskillar separerade i två burar på grund av karantän, lite mer uppdaterad info om råttorna kommer när jag har fått lite stil på bloggen!