Jag testar att starta igång bloggen igen.. Först en bild på lille vit..
tisdag 20 januari 2009
tisdag 13 november 2007
Råttvikt
Här kommer nyaste råttvikterna:
Rockall: 484 g
Léon: 475 g
Nixon: 653 g
Lipton: 443 g
Diesel: 633 g
Och så vill jag och råttisarna säga tack för alla fina kommentarer som Casiopeia lämnat till oss på Flickr!
Rockall: 484 g
Léon: 475 g
Nixon: 653 g
Lipton: 443 g
Diesel: 633 g
Och så vill jag och råttisarna säga tack för alla fina kommentarer som Casiopeia lämnat till oss på Flickr!
söndag 11 november 2007
Halloweenutställningen
Nu är jag och råttorna tillbaka på nätet igen, det har varit en ganska stressig tid med mycket tentor och andra måsten, men nu är vi som sagt tillbaka. Som vanligt har det hänt mycket på råttfronten sedan senast, men jag inleder med att skriva lite om råttutställningen i Göteborg som var nu i helgen (Halloweenutställningen) eftersom det (förhoppningsvis) finns en del som väntar på bilderna från utställningen. Bilderna finns uppladdade på Flickr (klicka här för att komma till bilderna) och jag har än så länge inte taggat dem eftersom jag inte kommer ihåg alla råttisarnas namn, ni får gärna skicka in kommentarer till bilderna med råttornas namn så taggar jag om bilderna.
I Petklassen gick det däremot mycket bättre, Diesel tilldelades Pet class A och fick fina omdömen av domaren. Han fick positiva omdömen för sin typ och storlek, svans, hull, temprament och hanterlighet. Dessutom var han enligt domarna (och mig) lugn och tålmodig, jag tycker att Diesel skötte hela utställningen bra trots alla nya råttdofter och obekväma arbetstider (det är ju mitt i natten för honom ju ;)
Två söta skånska småkillar
Inför utställningen var det givetvis många förberedelser som skulle göras, råttor skulle badas, klor klippas och svansar skulle snyggas till. Inte helt populärt hos råttorna, särskilt inte badningen och kloklippningen. Av råttorna är det Diesel som har flest invändningar och protester mot badningen, Rockall nöjer sig med att pipa och se blöt ut, Léon är i och för sig ganska bångstyrig och försöker hoppa ur badkaret, Lipton hoppar han också men ger upp efter en stund, Nixon tycker nästan att badet är lite spännande men Diesel hoppar, klättrar längs duschslangen och kutar omkring i badkaret som en galning. Tidigare har vi badat varje råtta individuellt men nu provade vi på att bada Diesel, Lipton, Rockall och Léon samtidigt eftersom de kanske skulle kännas tryggare för råttorna att bli badade tillsammans. Jag tappade upp så pass mycket vatten i badkaret så att de inte kunde stå med alla fyra tassarna i botten av badkaret men ändå tillräckligt lite vatten så att de kan stå på bakbenen utan att få vatten i nosen. Men som sagt, råttstackarna gillar ju inte att bada, så resultatet av att de fick bada tillsammans blev att de alla stod och höll i varandra. Ett tag stod de till och med på led och höll tassarna på varandras axlar (det såg nästan ut som om de skulle dansa caramba ;)
Blötdjur
I Petklassen gick det däremot mycket bättre, Diesel tilldelades Pet class A och fick fina omdömen av domaren. Han fick positiva omdömen för sin typ och storlek, svans, hull, temprament och hanterlighet. Dessutom var han enligt domarna (och mig) lugn och tålmodig, jag tycker att Diesel skötte hela utställningen bra trots alla nya råttdofter och obekväma arbetstider (det är ju mitt i natten för honom ju ;)
Diesel pausar
Jag passade på att ställa ut Diesel i Standard class också eftersom det är hans (och min) första utställning. Han fick kvalitetsklass 2 på grund av teckningen (han har bruten sadel och en liten slips) men han fick plus för sin typ, storlek, ögon och svans. Domaren märkte också något som jag själv inte sett, att Diesel har en kantig svans (lite mer fyrkantig än rund svans, undrar vad det kan bero på?).
Som sista moment var Diesel med i Agility A och han fixade en clearround (jag är jättestolt över pojken) på 2 min 2 s. Domarna tyckte att han verkade förstå agility men att han tänkte mer själv än lyssnar på matte ;) Återigen fanns det mängder med goda dofter att nosa på överallt och på sista hindret (se bild) var han sugen på att stanna vid, igen, men med lite trix kom han över mållinjen. Ingen rosett men väl ett halvt stilpoäng för Diesel.
På bild 2 ser vi Diesels berömda favorithinder
Att gå på råttutställning var en rolig upplevelse och det var helt underbart att få snacka råtta med andra, minst lika råttbitna, personer som jag. Tyvärr blev det inget pris för Diesel den här gången men jag är nöjd med hans och min insats, han var lugn och stabil under hela utställningen och verkade inte bry sig särskillt mycket om allt stoj omkring honom och alla nya personer som ville klämma på honom. Nästa gång jag har möjlighet att åka på råttutställning får hela gänget följa med (eventuellt får Nixon stanna hemma), vi får se när det blir.
söndag 16 september 2007
Uppdatering del 2
Som sagt så har mycket hänt för råttorna den senaste månaden, en del tråkiga saker men givetvis också en massa roliga saker. Under min Greklandsresa fick de små pälsbollarna bo hemma hos Annbritt och Jöns, något som var mycket uppskattat av råttorna och som innebar en massa god mat och mängder med uppmärksamhet ;) Nu är killarna tillbaka hemma hos mig och vardagen börjar ta vid. Léon har fått flytta in till småkillarna efter blivit tillpälsad av Nixon ännu en gång och Fender börjar visa allt fler tecken på sin ålderdom än tidigare. En liten summering av den rådande råttsituationen, råtta för råtta:
Fender är som sagt gammal nu men har fortfarande sin kämparglöd kvar, då baktassarna inte längre följer med tar han sig fram med god vilja med hjälp av framtassarna. På grund av sin ålder lider han av muskelförtvining i baktassarna och han har tappat mycket i vikt sedan förra vägningen, mest då muskelmassa i baktassarna. Han får tillskottsfoder dagligen och får badas lite då och då eftersom han själv har svårt med hygienen baktill. Men som sagt, trots sin ålder är hans framdel lika pigg som förut, det är bakdelen som krånglar. Och Nixon. Nixon har fått någon form av fnatt, det är kanske det bästa sättet att beskriva det på, och vi har problem med honom eftersom han sliter päls från de andra killarna och vill inte på något sätt komma överens med resten av råttflocken. Mot Fender är han dock mildare men då och då blir även lille Fender tillpälsad och i förrgår fann vi ett sår på Fenders nacke som inte alls såg bra ut. Därför har vi sökt vår vet under dagarna, tyvärr utan framgång, för att boka en tid för kastrering av Nixon. Vi fortsätter att ringa och förhoppningsvis får vi tag på vetten nu i dagarna.
Nixon ja, vår lille bråkstake, är trots sitt dåliga humör mot de andra råttorna fortfarande mycket go mot oss. Jag tror att hans humörproblem dels kan bero på en överdos av testesteron men också på dåligt självförtroende. Vi får hoppas att det löser sig med grabben för han är en underbar råttson bland människor och oftast också en mycket god vän till Fender. Ofta finner jag Nixon och Fender sovandes tillsammans i huset och vid de tillfällena är det svårt att förstå varför Nixon får sina bitryck. Jag känner mig taskig mot Nixonkillen när han får sitta inne i buren samtidigt som de andra små får springa omkring i soffan, men så fort Nixon får hälsa på de andra pips det och flyger det päls. Förhoppningsvis löser sig situationen efter en eventuell kastrering.
Rockall, min lille pussgurka, har tyvärr "mognat" och är inte lika sugen på att pussa mamma som tidigare, dock får jag obegränsat pussa honom (men som sagt, jag får inga returpussar längre). I de små råttornas bur råder det lugn och ro, visst kan det bli lite brottningsmatcher ibland men det hela går till på råttors vis, någon hamnar på rygg, det blir lite pip och intensivputsning. Men råttflock två är väldigt stabil och tätt sammansvetsad. Rockall har nog blivit lite av en pappa till de två små samtidigt som han agerar bror till Léon. De två små grå har funnit varandra igen efter en månads separation och ofta finner jag Rockall sovandes tillsammans med Léon i fångst.
Léon fick som sagt byta flock efter kiv och bråk med Nixon och han stormtrivs i flock två. Tidigare har Léon varit något av en tillbakadragen råtta men nu har han "blommat ut", han har blivit mycket en stabilare och självsäker råtta och det tar inte många sekunder efter det att jag öppnat burdörren innan lille Léon är där och vill ut. Han är mycket nyfiken och har fortfarande en stor förkärlek till skor och skohyllan (fråga mig inte varför, men just skor är Léons fetisch). Sedan förra vägningen har både Léon och Rockall gått upp lite och jag hoppas att de ska öka mer i vikt, just nu väger de som en råtthona i samma ålder bör väga (hanar bör ligga mellan 500 till 800 g i Rockalls och Léons ålder).
Lipton, eller Kalle Kotte som han hette när jag fick honom från Henriett, är en otroligt nyfiken och snäll liten kille som alltid sitter och väntar vid burdörren när jag kommer in i rummet. Han älskar att utforska lägenheten och jag har nog aldrig sett en råtta zoona (vagga med huvudet fram och tillbaka för att få reda på hur omgivningen ser ut) så mycket som han (inte ens Fender som i sina ungdoms dagar var en superzoomare). Lipton är fortfarande en ganska liten kille och otroligt kelen.
Diesel som kom till mig från Mossblommans råttuppfödning (han hette då Italien) har fått en något rundare form än Lipton och väger dessutom mer än sin en månad äldre burkompis, men är lika pigg på äventyr som Lipton. Han är dessutom ruskigt snabb (Diesel innehar rekordet i kortdistanslöpning här hemma, från ena änden av soffan till nästa ände tar sig Diesel lätt på tre viga skutt). Diesel älskar ärtor och är ruskigt söt när han sitter och skalar varje ärta innan han äter upp den.
Fender är som sagt gammal nu men har fortfarande sin kämparglöd kvar, då baktassarna inte längre följer med tar han sig fram med god vilja med hjälp av framtassarna. På grund av sin ålder lider han av muskelförtvining i baktassarna och han har tappat mycket i vikt sedan förra vägningen, mest då muskelmassa i baktassarna. Han får tillskottsfoder dagligen och får badas lite då och då eftersom han själv har svårt med hygienen baktill. Men som sagt, trots sin ålder är hans framdel lika pigg som förut, det är bakdelen som krånglar. Och Nixon. Nixon har fått någon form av fnatt, det är kanske det bästa sättet att beskriva det på, och vi har problem med honom eftersom han sliter päls från de andra killarna och vill inte på något sätt komma överens med resten av råttflocken. Mot Fender är han dock mildare men då och då blir även lille Fender tillpälsad och i förrgår fann vi ett sår på Fenders nacke som inte alls såg bra ut. Därför har vi sökt vår vet under dagarna, tyvärr utan framgång, för att boka en tid för kastrering av Nixon. Vi fortsätter att ringa och förhoppningsvis får vi tag på vetten nu i dagarna.
Nixon ja, vår lille bråkstake, är trots sitt dåliga humör mot de andra råttorna fortfarande mycket go mot oss. Jag tror att hans humörproblem dels kan bero på en överdos av testesteron men också på dåligt självförtroende. Vi får hoppas att det löser sig med grabben för han är en underbar råttson bland människor och oftast också en mycket god vän till Fender. Ofta finner jag Nixon och Fender sovandes tillsammans i huset och vid de tillfällena är det svårt att förstå varför Nixon får sina bitryck. Jag känner mig taskig mot Nixonkillen när han får sitta inne i buren samtidigt som de andra små får springa omkring i soffan, men så fort Nixon får hälsa på de andra pips det och flyger det päls. Förhoppningsvis löser sig situationen efter en eventuell kastrering.
Rockall, min lille pussgurka, har tyvärr "mognat" och är inte lika sugen på att pussa mamma som tidigare, dock får jag obegränsat pussa honom (men som sagt, jag får inga returpussar längre). I de små råttornas bur råder det lugn och ro, visst kan det bli lite brottningsmatcher ibland men det hela går till på råttors vis, någon hamnar på rygg, det blir lite pip och intensivputsning. Men råttflock två är väldigt stabil och tätt sammansvetsad. Rockall har nog blivit lite av en pappa till de två små samtidigt som han agerar bror till Léon. De två små grå har funnit varandra igen efter en månads separation och ofta finner jag Rockall sovandes tillsammans med Léon i fångst.
Léon fick som sagt byta flock efter kiv och bråk med Nixon och han stormtrivs i flock två. Tidigare har Léon varit något av en tillbakadragen råtta men nu har han "blommat ut", han har blivit mycket en stabilare och självsäker råtta och det tar inte många sekunder efter det att jag öppnat burdörren innan lille Léon är där och vill ut. Han är mycket nyfiken och har fortfarande en stor förkärlek till skor och skohyllan (fråga mig inte varför, men just skor är Léons fetisch). Sedan förra vägningen har både Léon och Rockall gått upp lite och jag hoppas att de ska öka mer i vikt, just nu väger de som en råtthona i samma ålder bör väga (hanar bör ligga mellan 500 till 800 g i Rockalls och Léons ålder).
Lipton, eller Kalle Kotte som han hette när jag fick honom från Henriett, är en otroligt nyfiken och snäll liten kille som alltid sitter och väntar vid burdörren när jag kommer in i rummet. Han älskar att utforska lägenheten och jag har nog aldrig sett en råtta zoona (vagga med huvudet fram och tillbaka för att få reda på hur omgivningen ser ut) så mycket som han (inte ens Fender som i sina ungdoms dagar var en superzoomare). Lipton är fortfarande en ganska liten kille och otroligt kelen.
Diesel som kom till mig från Mossblommans råttuppfödning (han hette då Italien) har fått en något rundare form än Lipton och väger dessutom mer än sin en månad äldre burkompis, men är lika pigg på äventyr som Lipton. Han är dessutom ruskigt snabb (Diesel innehar rekordet i kortdistanslöpning här hemma, från ena änden av soffan till nästa ände tar sig Diesel lätt på tre viga skutt). Diesel älskar ärtor och är ruskigt söt när han sitter och skalar varje ärta innan han äter upp den.
fredag 14 september 2007
Uppdatering
Nu är jag och råttorna tillbaka på internet igen efter jobb och Greklandsresor. En liten uppdatering avv råttornas vikter kommer här:
Fender: 741 g
Rockall: 460 g
Léon: 448 g
Nixon: 631 g
Lipton: 374 g
Diesel: 498 g
Fender: 741 g
Rockall: 460 g
Léon: 448 g
Nixon: 631 g
Lipton: 374 g
Diesel: 498 g
Lipton och vågen
Som ni ser har mina två smågrabbar fått namn, Liten beige går numera under namnet Lipton och Italien heter Diesel. Mycket har hänt på råttfronten och bland annat bor lille Léon hos "smågrabbarna" nu också. Mer info om den aktuella råttsituationen kommer inom kort, tills vidare får ni nöja er med en bild på tre glada tältare (Rockall ser dock ut som om han varit med om en hård Hultsfredsnatt):
Diesel, Lipton och Rockall
lördag 28 juli 2007
Invägning
Gårdagens vägning av killarna gav följande resultat:
Fender 806 g
Rockall 443 g
Léon 424 g
Nixon 586 g
Liten beige 229 g
Italien 240 g
Fender 806 g
Rockall 443 g
Léon 424 g
Nixon 586 g
Liten beige 229 g
Italien 240 g
fredag 27 juli 2007
Homestyling och flockbyte
Som nedan nämnt, har råttorna fått flytta idag. Tidigare bestod råttflock nummer ett av Fender, Rockall, Léon och Nixon och råttflock två av de två små, "Liten beige" och Italien. På grund av råttornas inbördes diskussioner och meningsskiljaktigheter (bråk och kiv med andra ord) i flock ett har Rockall, en väldigt lugn och stabil kille som bör gå bra ihop med småkillarna, fått flytta ihop med de små. I samband med flytten passade vi på att bygga om råttornas burar, här följer lite före- och efterbilder på burarna:
Bilden ovan är på gammelgubbarnas bur (flock 1). Nedan en bur på småkillarnas fd. bur.
Vid bytet av flock för Rockall monterade vi av Jennyburen från gammelgubbarnas bur som tidigare fungerat som en slags terassvåning för herrarna. Istället fick de överdelen till småkillarnas bur så de har någon slags utkikspost (vi har upptäckt att Léon är särskilt förtjust i övervåningen som har noshål och allt). Lillkillarna fick således Jennyburen till sitt förfogande och slutresultatet blev såhär:
En liten insiktsvy över nedanvåningen nedan, vi har lagt ut heltäckningsmatta på golvet för att underlätta för gammelfender och det fungerar bra:
Småråttornas bur ser numera ut såhär:
Bilden ovan är på gammelgubbarnas bur (flock 1). Nedan en bur på småkillarnas fd. bur.
Vid bytet av flock för Rockall monterade vi av Jennyburen från gammelgubbarnas bur som tidigare fungerat som en slags terassvåning för herrarna. Istället fick de överdelen till småkillarnas bur så de har någon slags utkikspost (vi har upptäckt att Léon är särskilt förtjust i övervåningen som har noshål och allt). Lillkillarna fick således Jennyburen till sitt förfogande och slutresultatet blev såhär:
En liten insiktsvy över nedanvåningen nedan, vi har lagt ut heltäckningsmatta på golvet för att underlätta för gammelfender och det fungerar bra:
Småråttornas bur ser numera ut såhär:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
