Uppdatering del 2

Som sagt så har mycket hänt för råttorna den senaste månaden, en del tråkiga saker men givetvis också en massa roliga saker. Under min Greklandsresa fick de små pälsbollarna bo hemma hos Annbritt och Jöns, något som var mycket uppskattat av råttorna och som innebar en massa god mat och mängder med uppmärksamhet ;) Nu är killarna tillbaka hemma hos mig och vardagen börjar ta vid. Léon har fått flytta in till småkillarna efter blivit tillpälsad av Nixon ännu en gång och Fender börjar visa allt fler tecken på sin ålderdom än tidigare. En liten summering av den rådande råttsituationen, råtta för råtta:

Fender är som sagt gammal nu men har fortfarande sin kämparglöd kvar, då baktassarna inte längre följer med tar han sig fram med god vilja med hjälp av framtassarna. På grund av sin ålder lider han av muskelförtvining i baktassarna och han har tappat mycket i vikt sedan förra vägningen, mest då muskelmassa i baktassarna. Han får tillskottsfoder dagligen och får badas lite då och då eftersom han själv har svårt med hygienen baktill. Men som sagt, trots sin ålder är hans framdel lika pigg som förut, det är bakdelen som krånglar. Och Nixon. Nixon har fått någon form av fnatt, det är kanske det bästa sättet att beskriva det på, och vi har problem med honom eftersom han sliter päls från de andra killarna och vill inte på något sätt komma överens med resten av råttflocken. Mot Fender är han dock mildare men då och då blir även lille Fender tillpälsad och i förrgår fann vi ett sår på Fenders nacke som inte alls såg bra ut. Därför har vi sökt vår vet under dagarna, tyvärr utan framgång, för att boka en tid för kastrering av Nixon. Vi fortsätter att ringa och förhoppningsvis får vi tag på vetten nu i dagarna.
Nixon ja, vår lille bråkstake, är trots sitt dåliga humör mot de andra råttorna fortfarande mycket go mot oss. Jag tror att hans humörproblem dels kan bero på en överdos av testesteron men också på dåligt självförtroende. Vi får hoppas att det löser sig med grabben för han är en underbar råttson bland människor och oftast också en mycket god vän till Fender. Ofta finner jag Nixon och Fender sovandes tillsammans i huset och vid de tillfällena är det svårt att förstå varför Nixon får sina bitryck. Jag känner mig taskig mot Nixonkillen när han får sitta inne i buren samtidigt som de andra små får springa omkring i soffan, men så fort Nixon får hälsa på de andra pips det och flyger det päls. Förhoppningsvis löser sig situationen efter en eventuell kastrering.
Rockall, min lille pussgurka, har tyvärr "mognat" och är inte lika sugen på att pussa mamma som tidigare, dock får jag obegränsat pussa honom (men som sagt, jag får inga returpussar längre). I de små råttornas bur råder det lugn och ro, visst kan det bli lite brottningsmatcher ibland men det hela går till på råttors vis, någon hamnar på rygg, det blir lite pip och intensivputsning. Men råttflock två är väldigt stabil och tätt sammansvetsad. Rockall har nog blivit lite av en pappa till de två små samtidigt som han agerar bror till Léon. De två små grå har funnit varandra igen efter en månads separation och ofta finner jag Rockall sovandes tillsammans med Léon i fångst.
Léon fick som sagt byta flock efter kiv och bråk med Nixon och han stormtrivs i flock två. Tidigare har Léon varit något av en tillbakadragen råtta men nu har han "blommat ut", han har blivit mycket en stabilare och självsäker råtta och det tar inte många sekunder efter det att jag öppnat burdörren innan lille Léon är där och vill ut. Han är mycket nyfiken och har fortfarande en stor förkärlek till skor och skohyllan (fråga mig inte varför, men just skor är Léons fetisch). Sedan förra vägningen har både Léon och Rockall gått upp lite och jag hoppas att de ska öka mer i vikt, just nu väger de som en råtthona i samma ålder bör väga (hanar bör ligga mellan 500 till 800 g i Rockalls och Léons ålder).
Lipton, eller Kalle Kotte som han hette när jag fick honom från Henriett, är en otroligt nyfiken och snäll liten kille som alltid sitter och väntar vid burdörren när jag kommer in i rummet. Han älskar att utforska lägenheten och jag har nog aldrig sett en råtta zoona (vagga med huvudet fram och tillbaka för att få reda på hur omgivningen ser ut) så mycket som han (inte ens Fender som i sina ungdoms dagar var en superzoomare). Lipton är fortfarande en ganska liten kille och otroligt kelen.
Diesel som kom till mig från Mossblommans råttuppfödning (han hette då Italien) har fått en något rundare form än Lipton och väger dessutom mer än sin en månad äldre burkompis, men är lika pigg på äventyr som Lipton. Han är dessutom ruskigt snabb (Diesel innehar rekordet i kortdistanslöpning här hemma, från ena änden av soffan till nästa ände tar sig Diesel lätt på tre viga skutt). Diesel älskar ärtor och är ruskigt söt när han sitter och skalar varje ärta innan han äter upp den.